SKAP:s branschdagar lockar!

Intresset är stort för "SKAP:s branschdagar", dvs vår utökade vårfest. I år passar vi på att se till att en rad av de internationella gäster som är på plats i Stockholm 28-29 maj med anledning av SKAP:s vårfest får träffa svenska kollegor och samtala om sådant som är viktigt för oss musikskapare. Det kommer att bli spännande, inte minst eftersom Rick Carnes, som jag träffade under Creators Conference i Bryssel tidigare i år, kommer hit för att diskutera det fortsatta samarbetet mellan SKAP/ECSA och SGA.

Kul att detta väcker uppmärksamhet i branschen, synd att alla inte kan få vara med. Det här är ett försök i modest skala, faller det väl ut får vi kanske göra en satsning på att bredda "branschdagarna" nästa år!

Tankar från ICORN och Musikliv i balans

I förra veckan deltog jag i två konferenser. På torsdagen diskuterade jag fristäder för författare – men också för musikskapare – på ICORN General Assembly i Stockholm.

Madeleine Sjöstedt skrev i Svenska Dagbladet om Alliansens löfte om en utökning av antalet fristadskommuner och att det nu är hög tid att infria det löftet. Jag håller med. Men jag vill också att fristadskonceptet utökas att omfatta andra former av kulturella yttringar. Det fria ordet uttalas inte bara i text. Min kommentar till Sjöstedt kan läsas här: ”Fristadskommuner bör finnas även för musikskapare”. Idag svarade också kulturministern.

Den betydelse musik har i våra liv gör det inte svårt att förstå varför auktoritära regimer ser musikskapare som ett hot. Musiken har en inneboende demokratisk sprängkraft och makten gör allt för att stoppa den. Allt för många musikskapare uppfyller kriterierna för det fristadsuppehälle som redan erbjuds författare. Kompositörer och musiker vars yttrandefrihet skulle kunna garanteras i en svensk fristad. 
Gör Sverige till ett föredöme i fristadsarbetet!

Den avslutande panelen, Framtiden - vad händer sedan?På fredagen deltog jag i den avslutande paneldiskussionen på Musikliv i balans, en jämställdhetskonferens i Musikverkets regi. Det är lätt att hålla med Marie Selander och andra som talade under konferensens båda dagar att det ”känns som att ingenting händer” på jämställdhetsområdet. Det gäller förstås även utanför musiklivet. Det normkritiska tänkandet efterlystes särskilt under konferensen och i sociala medier (#jämusik) och avsaknaden av ett sådant fick jag personligen kritik för.

Som kompositör, som makthavare i musiklivet och som västerländsk medelålders man får jag räkna med att hamna under luppen, inte minst i dessa sammanhang. Det måste jag räkna med. Jag är själva sinnebilden för mansnormen. Det var därför bra att frågan om Polarpriset kom upp under konferensen: varför utses så få kvinnor till pristagare?

Det är en bra fråga. Ingen kan påstå att bilden är felåtergiven – historiskt har få kvinnor mottagit priset. Den kritik som kommit tar jag som ordförande till mig och med mig till prisnämndens arbete. Samtidigt vill jag påstå att prisnämnden inte är omedveten om historien. Tre av de sex kvinnor som fått priset har fått det de senaste fyra åren: Patti Smith, Björk, Renée Fleming. Jag ser en utveckling i rätt riktning.

Jag tror att ett sätt att arbeta för jämställdhet är att stärka individens makt och möjligheter i förhållande till sin motpart, en motpart som i musiklivet ofta är en vit, medelålders man. Under konferensen lyfte jag också konsumentmaktens – och konsumentansvarets – betydelse i sammanhanget. Även de som konsumerar musik kan genom medvetet och normkritiskt val visa vad man vill stötta inom musiklivet, precis som man har gjort i flera fall vad gäller kläd- och snabbmatskedjor.

Ifrågasättande är hälsosamt, inte minst på detta område. Det behöver vi alla bli bättre på. Inte minst vi vita, medelålders män.

Songwriters Guild of America besöker SKAP

Idag kan SKAP och jag berätta att Songwriters Guild of America besöker Stockholm och SKAP:s branschdagar 28-29 maj. De deltar både i SKAP:s traditionella vårfest (som i år hålls för 68:e gången!) och i de "Hangover Seminars" som hålls dagen därpå. Där kommer vi att diskutera bland annat ett utökat samarbete mellan amerikanska och europeiska kompositörer och textförfattare. Det blir spännande!

Läs mer i pressmeddelandet!

Jag samtalar med representanter från Songwriters Guild of America i Bryssel i februari 2012. Ordförande Rick Carnes längst till höger.

Betnér IV – är 49 kr för dyrt?

Jag älskar teknik. Särskilt ny teknik. Utan teknik och utan teknisk utveckling hade mitt arbete som kompositör varit väldigt annorlunda.

Tekniken ger kreativa lösningar. Jag kan göra saker idag i min studio som jag inte mer än för 10-15 år sedan bara kunde drömma om. Tekniken är en drivkraft, bland flera andra, i mitt skapande.

Men tekniken hjälper mig som kompositör och upphovsman också yrkesmässigt. Med ny teknik kan jag förbättra ”min produkt”. Jag kan förbättra ”mitt erbjudande”. Jag kan faktiskt hitta nya vägar att få ut mitt arbete.

En annan som förstått det är Magnus Betnér. Han tog den nya teknikens möjligheter till sig och skapade en exklusiv version av sin senaste show, ”Betnér IV”. Han förbättrade produkten genom högkvalitativ, vass produktion. Han förbättrade erbjudandet genom att tillgängliggöra showen i olika format, för en billig penning. Han valde att marknadsföra och distribuera showen på nytt sätt – endast via internet.

Hur gick det, då? Ja, än ska man kanske inte recensera utfallet. Showen har bara varit ute under april och maj. Men förutsättningarna har varit de bästa, i alla fall om man utgår från internet som plattform. Dessutom brukar det hävdas att ett bättre tillgängliggörande (läs: inte på plast) ökar försäljningen och minskar den illegala fildelningen. ”Pirater tillhör dem som köper mest film och musik”, brukar man få höra.

Magnus Betnér har i dagarna själv berättat hur det går. Han är inte nöjd. Till Ajour säger han ”Som det ser ut nu så sänder jag nästa show i tv och skiter i att ge ut den på annat sätt över huvud taget. Fler kommer att se den och jag kommer få mer pengar som jag kan lägga på annat. Men det var helt klart värt ett försök”.

På Twitter fick Betnér höra att han måste se de 7000 icke betalda nedladdningarna som ”gratisreklam”. Svaret var tydligt: ”För det första är det inte gratis, för det andra hade mångdubbelt fler sett den om jag gett den till tv”.

49 kronor. Det är billigt. Ändå väljer drygt 7000 att ladda ner showen illegalt. Och det bara på Tanka Fetast. Knappt hälften så många, 3100, har köpt den från Betnér.

Vad säger detta? Det pekar i varje fall inte på att tillgänglighet och lågt pris eliminerar illegal fildelning, som piratlobbyn har hävdat. Tvärtom stärker uppgiften om 7000 illegala nedladdningar uppfattningen att ”gratis är gott”. I alla fall bland pirater. Betnérs redovisningen säger inget om hur många av de 3100 som betalat för sig också har valt att ladda ner filen illegalt – varför de nu skulle behöva göra det…

Betnérs experiemt har testats förut, både med och utan framgång. I hans eget fält nämns ofta den som varit Betnérs förebild i sammanhanget, Louis CK, som rönte stora framgångar men som förstås också hade en långt större marknad än Betnér. Det är lätt att dra slutsatsen att internet inte är marknadsplatsen för den lille enskilde kulturskaparen utan muskler, utan möjligen för den store, redan väletablerade. Och för en stå-upp-komiker som jobbar på svenska med Sverige som marknad tycks det vara irrelevant att internet erbjuder en hel värld potentiella tittare.

Är det här ett problem, då?

Den nya tekniken är inget problem. Inte heller att Louis CK eller Magnus Betnér väljer nya distributionsvägar är något problem. Det är bara bra. Som upphovsmän ska de ha rätt att välja själva hur deras arbete sprids. Det fina med upphovsrätten är just det – den gör det möjligt för upphovsmannen att själv välja. Så länge han eller hon inte tvingas av sin upphovsrätt, som i det aktuella fallet med tvångsavtal bland europeiska mediebolag.

Problemet är snarare just det – upphovsmannen får i allt högre grad mindre att säga till om vad gäller det egna arbetet. Alltför många vill tjäna pengar på upphovsmännens arbete, som traditionella uppdragsgivare som mediebolag och nya som finns i olika delar av den distributionsindustri som uppstått i och med internet, som bredbandsleverantörer, MegaUpload och YouTube. Och alltför många vill se, lyssna och skratta utan att betala för sig och väljer istället att ladda ned illegalt.

Tekniken är inte problemet. Bristen på insikt om att kulturskapares arbete kostar pengar och måste få kosta pengar för den som vill utnyttja det för egen vinning eller ta del av det i tv-soffan en kväll, det är problemet. Och bristen på respekt för någons arbete och dennes rätt att själv välja i vilka sammanhang hans eller hennes arbete ska få förekomma, det är problemet.

På Twitter fick Magnus Betnér frågan om han inte borde ta upp fildelning i Betnér Direkt. Han svarade att det kommer i nästa säsong. Jag vill gärna se näringsminister Annie Lööf, som varit otydlig om sin position i frågan om illegal fildelning, i det programmet. Och varför inte Alfons Karabuda – han lär ha en klar uppfattning i frågan!

Polar Music Prize till Yo-Yo Ma och Paul Simon

I förmiddags var det dags för tillkännagivande av Polarpriset 2012. Som ordförande i prisnämnden hade jag glädjen att meddela för den församlade pressen att årets pristagare är Yo-Yo Ma och Paul Simon. Efter en snabb titt i sociala medier kan jag konstatera att reaktionerna varit genomgående positiva. Det märks också att intresset för priset är större än någonsin - i år har till exempel fler privatpersoner än tidigare hört av sig och berättat vilka de tycker att Polarpriset borde uppmärksamma. Och twittrandet fortsätter.

Det känns så rätt att just dessa två blir årets pristagare.

Simon, pedanten och perfektionisten som ändå släpper in slumpen i sitt skapande och vågar misslyckas. Han säger att hans karriär varit en irrfärd av musikaliska influenser och inte en konventionell karriär. Hans irrfärd har dock helt klart banat väg för andras konventionella karriärer…

Ma, så nyskapande i varje stycke att det enda gamla med honom är hans Stradivarius från 1712. Vågar färga sitt spel så till den grad att han får kritik för att stycket inte låter "som det ska". Men samma kritiker konstaterar också att han struntar i det - för att det är så magiskt vackert. Lyssna på Mas Bach!

Jag tillkännager årets pristagare vid presskonferensen på Stadshuset. 

Inträngd i SVT:s hörna.

Här kan man höra och läsa intervjuer med mig om årets pristagare:

SVT: Paul Simon och Yo-Yo Ma vinner Polarpriset
SR: Årets Polarpris till Yo-Yo Ma och Paul Simon
SvD: Polarpriset till Yo-Yo Ma och Paul Simon
Aftonbladet: Paul Simon får Polarpriset
Tv4 Play: Nyhetsmorgon - Polarpristagarna 2012

Så här motiverade vi i prisnämnden vårt val av 2012 års pristagare:

Paul Simon: Polarpriset 2012 tilldelas Paul Simon. Ingen annan har gjort sig mer förtjänt av epitetet ”world class songwriter”. Under fem decennier har Paul Simon byggt broar över inte bara ”troubled waters” utan över hela oceaner genom att musikaliskt förena olika kontinenter. Med fulländat pophantverk, ständigt nyskapande arrangemang och texter som fångar sin tid, har Paul Simon byggt ett bibliotek av sånger som kommer att vara öppet för all framtid.

Yo-Yo Ma: Polarpriset 2012 tilldelas Yo-Yo Ma, vår tids ledande cellist. Yo-Yo Ma har, med sin virtuositet och sitt stora hjärta, vigt sitt liv åt musikaliska resor över hela världen. Med sin cello och sin nyfikenhet i bagaget har han färdats längs Sidenvägen och korsat såväl kulturella som musikaliska gränser. Yo-Yo Ma förenar människor över hela världen och visar oss att musik är kommunikation, passion och utbyte av erfarenheter.