Musik och kulturskapande i medierna
Musikundret i Fredagsmagasinet
Content is King på Twitter
Andra twittrare
Admin
onsdag
sep142016

"A once in a generation reform"

Den kallas för ”once in a generation reform” i inflytelserika Politico idag. Och vad pratar jag om om inte upphovsrättsreformen som presenterades av Jean Claude Juncker i hans årliga linjetal till EU-kommissionen idag!Alfons Karabuda blir intervjuad på SVT:s tak i sensommarsolen. Foto Gilda Romero
Vägen till förslaget som idag ligger på bordet har varit en över två år lång, intensiv och extremt arbetsam resa. Men det var värt varenda sekund av övertid och sena nattmanglingar. För SKAP och Europas enade upphovspersoner har lyckats göra något som nog ingen trodde var möjligt från början.
.
För första gången visar EU-kommissionen att de inte bara värdesätter kulturens roll i ett framtida EU, utan också upphovspersonernas centrala roll i att denna kultur överhuvudtaget kan skapas, till gagn för hela den kreativa näringskedjan.
.
Det är väldigt glädjande att vårt idoga arbete under flera år idag gett resultat, och det visar också på styrkan i att agera med enad röst. Och detta har vi lyckats med trots de extremt starka krafter som velat att reformen skulle dra åt ett annat håll. Att kommissionens ordförande i sitt tal säger “we need to empower artists and creators (….); I want journalists, publishers to be paid fairly. The today proposed copyright rules is about this.” är väldigt stort.
.
Och även om mycket av detta arbetet skett utanför medias strålkastarljus så har SKAP och SKAPs roll för reformen idag uppmärksammats av både rikstäckande radio och tv. Bara några minuter efter Junkers tal blev jag ombedd att medverka i både SVT och Sveriges Radio för att prata om vad reformen betyder för Europas upphovspersoner. Inflytelserika Politico skriver en lång artikel i ämnet idag, liksom flera andra tidningar, och detta är nog bara början.
.
Intervju på plats i Sveriges Radio. Foto Gilda Romero
 Här kan ni lyssna på intervjun med mig i Sveriges Radio.

 

fredag
sep092016

Vem får nästa års Polarpris?

Bilden på mig, kulturminister Alice Bah Kunhke och Marie Ledin togs vid årets Polarpristillkännagivande i Stadshuset. Foto Anette Beijer Igår träffades vi som sitter i Polarprisnämnden i SKAPs lokaler på Hornsgatan 103, och det är, som alltid, ett spännande och stimulerande arbete med att ta fram nästa års pristagare vi har framför oss.
.

Men om vi snabbt kikar i backspegeln, hur skulle vi kunna summera 2016 års Polarpris?

.
Årets pris har genom pristagaren Max Martin bidragit till att rikta strålkastarljuset på låtskrivaren och musikproducentens roll, och också på svenskt låtskrivande i världen. Jag vet att många unga svenska musikskapare blivit inspirerade av årets pris och det gör det extra glädjande att få ha varit en del av den processen. Och Cecilia Bartoli  är ju, förutom att vara en magnifik sångerska, en stark förespråkare för att sätta musikens värde i centrum och lyfta fram bortglömd musik som fler borde fått lyssna på. Gemensam nämnare att de bägge har fokus på bra melodier och verkar i lyssnarens tjänst. Inte konstigt att de bägge blivit så populära.

.
Och vilka får då nästa års Polarpris? Håll ut, svaret kommer vid tillkännagivandet den 7 februari i Stadshuset.

 

torsdag
sep012016

”Digitala jättar orsakar självcensur”

Nätgiganter som Google och Facebook har en så dominerande ställning att de har makt över oss som skapar innehåll och kultur. Deras dominans leder till självcensur, skriver jag idag i en artikel i Svenska Dagbladet.

 Foto Johan Olsson

Idag kan ni läsa en artikel som jag skrivit i Svenska Dagbladet. Artikeln är i själva verket en replik på professor Ludvig Beckmans artikel i Svd kultur som baseras på en rapport han skrivit på uppdrag av Konstnärsnämnden. Här kan ni läsa hans artikel. Hans rapport ”Självcensur, yttrandejämlikhet och yttrandefrihet” är i korthet en genomgång av begreppen självcensur och yttrandefrihet. Målet är även att belysa några av självcensurens problemområden. 
.
Och som ni kommer inse är jag ganska kritisk till hans rapport, och ville därför inte låta hans text stå oemotsagd. Vad är det då jag är kritisk emot?

Hans rapport är ganska teoretisk och akademisk, så vad finns det att haka upp sig på? Jag tycker han missar något väldigt viktigt, något som tyvärr är en allt större del av kulturskapares vardag, och som enligt mig och många med mig, är ett allt större hot mot demokrati och yttrandefrihet.  
Enligt Beckman resonemang är stater och institutioner de enda aktörer som kan inskränka en persons yttrandefrihet genom censur. Självcensur är något den enskilde individen frivilligt - visserligen motvilligt - ålägger sig och kan därför inte ses som ett reellt hot mot demokratin.
.
Världen idag ser inte som Beckman beskriver det. Vi som skapar innehåll och kultur måste inte bara förhålla oss till stater, utan i allt högre grad till stora globala digitala aktörer, som till exempel Google och Facebook. Aktörer som varje dag inskränker vår möjlighet att fritt uttrycka oss om våra uttryck inte ligger i deras intresse. Att hamna på sidan 92 i sökmotorns resultat om du inte gynnar ägarbolagets verksamhet istället för på förstasidan som dess förespråkare är idag en verklighet vi måste förhålla oss till.

Paneldebatt om yttrandefrihet och självcensur på Konstnärsnämnden. Medverkande från vänster: Sofia Jupither regissör, Anders Gerdin författare, Karin Olsson kulturchef Expressen, Alfons Karabuda SKAP, Ola Larsmo svenska PEN, Ludvig Beckman professor stadsvetenskap. Moderator Gunilla Kindblom. Foto Gilda Romero
Så vilka har makten att bestämma vad som passar in? Och därmed diktera villkor vars verkningar inte ses som självcensur men har exakt samma negativa effekt? De digitala plattformarna ger oss allt färre möjligheter att uttrycka oss fritt. Och vad värre är: dessa svällande aktörer gynnas ofta av en orättvis lagstiftning som ger dem klara konkurrensfördelar. Det visar väl ännu tydligare deras makt över vad som hörs och syns i det offentliga rummet.
.
Med de digitala jättarna i dominerande ställning ställs valfriheten på skam. Det gäller i allt högre grad den grundläggande rättigheten att välja vilka avtal man skriver, men där valet i verkligheten bara handlar om att ta vad som erbjuds eller hålla tyst. Att prata om frivillighet blir i det perspektivet ganska provocerande. 
Jag tvivlar inte på att Ludvig Beckmans intentioner är goda, och han har fått ett uppdrag av Konstnärsnämnden som jag är säker på att han utfört väl.
.
Men fyller hans rapport sitt syfte? Ja, den håller frågan om självcensur och yttrandefrihet levande och det är bra. Men det räcker inte längre med goda intentioner, det är dags att stater, institutioner och enskilda aktörer inser att tiderna ser annorlunda ut. Idag handlar hotet mot yttrandefriheten och självcensur inte bara om rädsla för repressalier och direkta hot utan om möjligheten att få plats i de digitala skyltfönster som idag reserverats för de som godkänts av storbolagen. Denna urvalsprocess sker ofta utan aktiv censur. Det klarar kulturskaparna så bra själva genom den självcensur som verkar stå utanför demokratiska staternas makt.
.
Det är dags att börja ta denna verklighet på allvar.

 

 

tisdag
maj312016

Idag sitter vi upphovspersoner i förarsätet

Idag har jag haft det stora nöjet att inviga den femte upplagan av the Creators Conference, en konferens, hub och mötesplats för Europas alla upphovspersoner: journalister, filmskapare, författare. Och såklart: musikskapare!
Foto Gilda Romero
Creators Conference startades på SKAP:s initiativ 2009. Vad är då Creators Conference och varför ännu en konferens? Innan vi tog initiativet till konferensen  blev vi som upphovspersoner ofta inbjudna till konferenser för att addera till andras perspektiv. Med Creators Conference har vi nu en plattform för och av upphovspersoner där vi kan mötas och föra en dialog kring hur de kreativa näringarna och politiken borde samarbeta. Samarbeta för att skapa en hållbar näringskedja där kreativiteten kan leva och frodas. Därför skapade vi Creators Conference!
Vi upphovspersoner måste sitta i förarsätet när det gäller att utforma vår egen framtid, och det gör vi idag. 
Årets konferens var speciellt på så sätt att det är första gången som skapare från alla områden deltar och samtalar om utmaningar och möjligheter. Och det ligger helt i linje med hur jag tror att vi måste jobba i framtiden. Ska vi lyckas möta de utmaningar och gå starka ur dem måste vi stå enade. Tillsammans är vi starka!
Här kan ni läsa mitt öppningstal, visserligen på engelska men ändå.
***
This year’s edition of the Creators Conference is truly special not only because it takes place in light of the current discussions on the modernization of EU copyright rules; this year’s edition is also unique as Creators Conference opens up to authors from all creative sectors: music, literature, film, visual arts and of course journalism.

And this really reflects the true spirit of the the Creators Conference, which we launched in Stockholm in 2009. So why did we start the Creators Conference? The reason that my colleagues and I had when we started the Creators Conference was that we needed to be in the driver’s seat when shaping our own future. And as you might know, creators like to be in control… 
 
Before the Creators Conference we, as creators, were popular invités to conferences. There to add to others perspective. Now, we have a platform for AND by creators to dialogue and share views on how the cultural and creative industries policymakers should work together. Work together to create a sustainable environment where creativity can thrive. 
 
And one thing is certain, now more than ever we must stand strong together, And I am especially glad to continue our collaboration with the consumers today. Without the creators or the consumers the whole raison d’être of the value chain would collapse. So thank you BEUC for defending our rights. As we do yours! 
 
***
So let’s leave the glorious past for a bit and talk about the here and now. What about digital opportunities? What about artistic freedom? Today we will talk a lot about that. The digital era has opened possibilities for creativity and artistic freedom, that is beyond doubt. But sometimes it is easy to lose sight of our European values and principles in the discussions on the big hoopla of the digital single market. Culture has helped build our European nations, but our nations and the EU are not always creating the necessary frameworks for culture. 

Yes, we are seeing new distribution channels. But new content, new tools and the diamonds in the rough always emerge from diversity. Without cultural diversity: no blockbusters. No quality. No local content. Without the right to your expression through secured authors’ rights, including both economic and moral rights, the multiple originals will have to give way for short-term trends and followers rather than leaders and new inventions.

Strong rights for the individual creator is key!
And as Dan so eloquently put it: rewarding strong rights is how to foster the dynamic, entrepreneurial, creative spirit of writers, composers and filmmakers. We are therefore very pleased that we today will hear from European Commission VP Andrus Ansip about the Commission’s plans to modernise EU copyright rules.
Strong rights are an indispensable part of a sustainable value chain. And sustainability is about protecting both short and long term values. In a time when business models in the creative industry keep evolving at dizzying speed it is easy to be blinded by short time values. And we will talk about sustainability in digital exploitation later today in several panels.
 
***
So in a journey starting in the past, reflecting on the present, let’s turn to the future. Shaping a sustainable future is about sustainable values as artistic freedom and freedom of expression. 

These rights are not only essential to the work of journalists, but also songwriters, composers and all other creators too. Creators who must have the liberty to express their creative thoughts whilst of course respecting moral rights of others. 

And to be honest, these rights are not always granted; not even in Europe. Freedom of speech and of artistic creativity cannot be taken for granted. At any moment, they may be jeopardized, sometimes violently. And in a time when Europe is experiencing the biggest refugee crisis since World War II, artistic freedom and freedom of expression will be suffering. Freemuse will update us on the current situation in today’s first panel.
 
***
And on this somewhat serious note, please allow me Ladies and Gentlemen to move on to a lighter one.  As ECSA President, I have the great pleasure of welcoming you, to the fifth edition of the Creators Conference. I am delighted to welcome such a distinguished assembly of composers, film and TV directors, writers, journalists, visual artists, sontwriters etc.. EU policy-makers. Representatives of the cultural and creative industry. Collective management organisations. Cultural organisations: welcome to a full day of debates, networking opportunities and musical highlights! I hope you will enjoy this event as much as we enjoyed setting it up – only without the stress.
 
Before letting this exciting day fully begin, let me conclude with thanking you all for coming and for your interest in discussing creators’ issues with us. I would like to thank all partners and supporters of today’s event and President Martin Schulz in particular, who encouraged us so much to organize this year’s event.
 
And with this, ladies and gentlemen, I now declare the Creators Conference 2016 open!
måndag
maj302016

Vill du inte ha något svenskt musikunder Mikael Damberg?

Idag sätter Sveriges musikskapare ner foten. I ett öppet brev, här kan du läsa brevet, till innovations- och näringsminister Mikael Damberg, publicerat i Aftonbladet debatt idag undrar vi varför Damberg så gärna verkar vilja gynna globala miljardföretag på vår bekostnad.

Varför har vi skrivit den här brevet till Damberg?
Villkoren fortsätter tyvärr att försämras för alla upphovspersoner, samtidigt som det finns globala jätteföretag som tjänar miljardbelopp på det som vi skapare, utan att be om lov. Vi reagerade på att vår minister, som borde värna om skäliga ersättningar och rättvisa konkurrensvillkor, skriver under något som kommer urholka våra rättigheter ännu mer, och och att han vill fortsätta blunda för att globala företag får så stora konkurrensfördelar.

Jaha undrar du, går det inte tillräckligt bra för mig, Benny Andersson, Ana Diaz och de andra?
Det här handlar inte om mig eller Benny Andersson, det handlar om alla upphovspersoner. Vill vi att morgondagens artister och låtskrivare ska kunna leva på sitt skapande då är det viktigt att stå upp för att de ska kunna leva på det de gör, och att schyssta tjänster som betalar för sig kan konkurrera på lika villkor.

Och vad betyder då ’safe harbour-principen’ som som vi ställer oss så kritiska till?
Safe Harbour är ett kryphål i lagen, gör det möjligt för företag, som till exempel YouTube, att slippa att ta ansvar för att upphovsrättsskyddat material läggs upp på deras plattformar utan att de ber om lov eller betalar för sig. Det betyder att de fritt kan tjäna pengar på innehåll, till exempel musik, tills någon aktivt ber om att det ska tas ned. Men efter några minuter kan materialet ligga uppe igen och så fortsätter man så...

Så vad vill vi att Damberg och Linde ska göra?
Vi vill att de ska värna om transparens och konkurrens på lika villkor. Att våra ministrar kämpar för att de globala plattformarna börjar betala för att få nöjet att tjäna pengar på innehåll som vi skapat, och att betalningen sker transparent och rättvist.