Madeleine Sjöstedt skrev i Svenska Dagbladet om Alliansens löfte om en utökning av antalet fristadskommuner och att det nu är hög tid att infria det löftet. Jag håller med. Men jag vill också att fristadskonceptet utökas att omfatta andra former av kulturella yttringar. Det fria ordet uttalas inte bara i text. Min kommentar till Sjöstedt kan läsas här: ”Fristadskommuner bör finnas även för musikskapare”. Idag svarade också kulturministern.

Den betydelse musik har i våra liv gör det inte svårt att förstå varför auktoritära regimer ser musikskapare som ett hot. Musiken har en inneboende demokratisk sprängkraft och makten gör allt för att stoppa den. Allt för många musikskapare uppfyller kriterierna för det fristadsuppehälle som redan erbjuds författare. Kompositörer och musiker vars yttrandefrihet skulle kunna garanteras i en svensk fristad. 
Gör Sverige till ett föredöme i fristadsarbetet!

Den avslutande panelen, Framtiden - vad händer sedan?På fredagen deltog jag i den avslutande paneldiskussionen på Musikliv i balans, en jämställdhetskonferens i Musikverkets regi. Det är lätt att hålla med Marie Selander och andra som talade under konferensens båda dagar att det ”känns som att ingenting händer” på jämställdhetsområdet. Det gäller förstås även utanför musiklivet. Det normkritiska tänkandet efterlystes särskilt under konferensen och i sociala medier (#jämusik) och avsaknaden av ett sådant fick jag personligen kritik för.

Som kompositör, som makthavare i musiklivet och som västerländsk medelålders man får jag räkna med att hamna under luppen, inte minst i dessa sammanhang. Det måste jag räkna med. Jag är själva sinnebilden för mansnormen. Det var därför bra att frågan om Polarpriset kom upp under konferensen: varför utses så få kvinnor till pristagare?

Det är en bra fråga. Ingen kan påstå att bilden är felåtergiven – historiskt har få kvinnor mottagit priset. Den kritik som kommit tar jag som ordförande till mig och med mig till prisnämndens arbete. Samtidigt vill jag påstå att prisnämnden inte är omedveten om historien. Tre av de sex kvinnor som fått priset har fått det de senaste fyra åren: Patti Smith, Björk, Renée Fleming. Jag ser en utveckling i rätt riktning.

Jag tror att ett sätt att arbeta för jämställdhet är att stärka individens makt och möjligheter i förhållande till sin motpart, en motpart som i musiklivet ofta är en vit, medelålders man. Under konferensen lyfte jag också konsumentmaktens – och konsumentansvarets – betydelse i sammanhanget. Även de som konsumerar musik kan genom medvetet och normkritiskt val visa vad man vill stötta inom musiklivet, precis som man har gjort i flera fall vad gäller kläd- och snabbmatskedjor.

Ifrågasättande är hälsosamt, inte minst på detta område. Det behöver vi alla bli bättre på. Inte minst vi vita, medelålders män.

Jag samtalar med representanter från Songwriters Guild of America i Bryssel i februari 2012. Ordförande Rick Carnes längst till höger.

Tekniken ger kreativa lösningar. Jag kan göra saker idag i min studio som jag inte mer än för 10-15 år sedan bara kunde drömma om. Tekniken är en drivkraft, bland flera andra, i mitt skapande.

Men tekniken hjälper mig som kompositör och upphovsman också yrkesmässigt. Med ny teknik kan jag förbättra ”min produkt”. Jag kan förbättra ”mitt erbjudande”. Jag kan faktiskt hitta nya vägar att få ut mitt arbete.

En annan som förstått det är Magnus Betnér. Han tog den nya teknikens möjligheter till sig och skapade en exklusiv version av sin senaste show, ”Betnér IV”. Han förbättrade produkten genom högkvalitativ, vass produktion. Han förbättrade erbjudandet genom att tillgängliggöra showen i olika format, för en billig penning. Han valde att marknadsföra och distribuera showen på nytt sätt – endast via internet.

Hur gick det, då? Ja, än ska man kanske inte recensera utfallet. Showen har bara varit ute under april och maj. Men förutsättningarna har varit de bästa, i alla fall om man utgår från internet som plattform. Dessutom brukar det hävdas att ett bättre tillgängliggörande (läs: inte på plast) ökar försäljningen och minskar den illegala fildelningen. ”Pirater tillhör dem som köper mest film och musik”, brukar man få höra.

Magnus Betnér har i dagarna själv berättat hur det går. Han är inte nöjd. Till Ajour säger han ”Som det ser ut nu så sänder jag nästa show i tv och skiter i att ge ut den på annat sätt över huvud taget. Fler kommer att se den och jag kommer få mer pengar som jag kan lägga på annat. Men det var helt klart värt ett försök”.

På Twitter fick Betnér höra att han måste se de 7000 icke betalda nedladdningarna som ”gratisreklam”. Svaret var tydligt: ”För det första är det inte gratis, för det andra hade mångdubbelt fler sett den om jag gett den till tv”.

49 kronor. Det är billigt. Ändå väljer drygt 7000 att ladda ner showen illegalt. Och det bara på Tanka Fetast. Knappt hälften så många, 3100, har köpt den från Betnér.

Vad säger detta? Det pekar i varje fall inte på att tillgänglighet och lågt pris eliminerar illegal fildelning, som piratlobbyn har hävdat. Tvärtom stärker uppgiften om 7000 illegala nedladdningar uppfattningen att ”gratis är gott”. I alla fall bland pirater. Betnérs redovisningen säger inget om hur många av de 3100 som betalat för sig också har valt att ladda ner filen illegalt – varför de nu skulle behöva göra det…

Betnérs experiemt har testats förut, både med och utan framgång. I hans eget fält nämns ofta den som varit Betnérs förebild i sammanhanget, Louis CK, som rönte stora framgångar men som förstås också hade en långt större marknad än Betnér. Det är lätt att dra slutsatsen att internet inte är marknadsplatsen för den lille enskilde kulturskaparen utan muskler, utan möjligen för den store, redan väletablerade. Och för en stå-upp-komiker som jobbar på svenska med Sverige som marknad tycks det vara irrelevant att internet erbjuder en hel värld potentiella tittare.

Är det här ett problem, då?

Den nya tekniken är inget problem. Inte heller att Louis CK eller Magnus Betnér väljer nya distributionsvägar är något problem. Det är bara bra. Som upphovsmän ska de ha rätt att välja själva hur deras arbete sprids. Det fina med upphovsrätten är just det – den gör det möjligt för upphovsmannen att själv välja. Så länge han eller hon inte tvingas av sin upphovsrätt, som i det aktuella fallet med tvångsavtal bland europeiska mediebolag.

Problemet är snarare just det – upphovsmannen får i allt högre grad mindre att säga till om vad gäller det egna arbetet. Alltför många vill tjäna pengar på upphovsmännens arbete, som traditionella uppdragsgivare som mediebolag och nya som finns i olika delar av den distributionsindustri som uppstått i och med internet, som bredbandsleverantörer, MegaUpload och YouTube. Och alltför många vill se, lyssna och skratta utan att betala för sig och väljer istället att ladda ned illegalt.

Tekniken är inte problemet. Bristen på insikt om att kulturskapares arbete kostar pengar och måste få kosta pengar för den som vill utnyttja det för egen vinning eller ta del av det i tv-soffan en kväll, det är problemet. Och bristen på respekt för någons arbete och dennes rätt att själv välja i vilka sammanhang hans eller hennes arbete ska få förekomma, det är problemet.

På Twitter fick Magnus Betnér frågan om han inte borde ta upp fildelning i Betnér Direkt. Han svarade att det kommer i nästa säsong. Jag vill gärna se näringsminister Annie Lööf, som varit otydlig om sin position i frågan om illegal fildelning, i det programmet. Och varför inte Alfons Karabuda – han lär ha en klar uppfattning i frågan!

Jag tillkännager årets pristagare vid presskonferensen på Stadshuset. 

Inträngd i SVT:s hörna.

Här kan man höra och läsa intervjuer med mig om årets pristagare:

SVT: Paul Simon och Yo-Yo Ma vinner Polarpriset
SR: Årets Polarpris till Yo-Yo Ma och Paul Simon
SvD: Polarpriset till Yo-Yo Ma och Paul Simon
Aftonbladet: Paul Simon får Polarpriset
Tv4 Play: Nyhetsmorgon - Polarpristagarna 2012

Så här motiverade vi i prisnämnden vårt val av 2012 års pristagare:

Paul Simon: Polarpriset 2012 tilldelas Paul Simon. Ingen annan har gjort sig mer förtjänt av epitetet ”world class songwriter”. Under fem decennier har Paul Simon byggt broar över inte bara ”troubled waters” utan över hela oceaner genom att musikaliskt förena olika kontinenter. Med fulländat pophantverk, ständigt nyskapande arrangemang och texter som fångar sin tid, har Paul Simon byggt ett bibliotek av sånger som kommer att vara öppet för all framtid.

Yo-Yo Ma: Polarpriset 2012 tilldelas Yo-Yo Ma, vår tids ledande cellist. Yo-Yo Ma har, med sin virtuositet och sitt stora hjärta, vigt sitt liv åt musikaliska resor över hela världen. Med sin cello och sin nyfikenhet i bagaget har han färdats längs Sidenvägen och korsat såväl kulturella som musikaliska gränser. Yo-Yo Ma förenar människor över hela världen och visar oss att musik är kommunikation, passion och utbyte av erfarenheter.

I fredags var det äntligen dags för Creators Conference 2012. ECSA:s kansli hade satt ihop ett mycket intressant program med gäster från musik och politik, som sig bör i Europas huvudstad. Som ordförande i ECSA kan jag inte annat än känna stolthet över programmet, som bland annat innehöll en EU-parlamentariker i varje panel, en långväga gäst från Zimbabwe och en av de just nu mest citerade, recenserade, omdiskuterade, debatterade, kritiserade och hyllade amerikanska författarna.  

Med Helga Trüpel på Théâtre du VaudevilleEU-maskineriet representerades på Creators Conference bland annat av de grönas Helga Trüpel, som ännu en gång klargjorde sitt ställningstagande för en stark upphovsrätt på upphovsmännens sida. EU-parlamentariker Trüpel diskuterade bland annat ett förslag att förbjuda annonsering för illegala nätsajter, något som skulle ta bort ett incitament till att starta en sajt som Megaupload. Det är annonserna som de kriminella bakom denna typ av sajter tjänar pengar på, annonser som lätt säljs eftersom de exponeras för de stora mängder besökare som lockas av att dessa sajter erbjuder mängder av musik och film - gratis och utan ersättning till upphovsmännen. Helga Trüpel upprepade också sitt budskap i samband med tillslaget mot Megaupload i januari, att upphovsrätten inte i sig är ett hot mot vare sig friheten på nätet eller mot yttrandefrihet. Dessutom menade hon, apropå upphovsrättssällskap som Stim, Sami och Copyswede, att dessa behövs mer än någonsin i en digital miljö.

En annan EU-representant var chefen för Copyright - Intellectual Property Directorate, Maria Martin-Prat, som deltog såväl som keynote speaker som i panelen "A Creative Leap Forward", där jag själv också deltog. Vi diskuterade bland annat hur upphovsrätten kan anpassas efter de nya behov, önskemål och krav både upphovsmännen och deras publik har, och hur detta kan göras på ett sätt som skapar en "single market" för musik. 

Hela vägen från Zimbabwe kom Paul Brickhill, denna fascinerande man som driver the Harare Book Café, musikscenen han använder i sitt arbete för yttrandefrihet. Mer om honom kommer så småningom på SKAP.se.

Så slutligen, sist i min bloggpost, men inte sist i programmet, Robert Levine, en amerikansk journalist (Billboard, Wired, Details, Rolling Stone, New York Times, Vanity Fair, Fortune m fl) som delar sin tid mellan New York och Berlin och som gjort väckt stor uppmärksamhet med sin debutbok, "Free Ride: How the Internet is Destroying the Culture Business and How the Culture Business Can Fight Back". Levine bjöd på en underhållande dragning som keynote speaker och deltog i paneldiskussionen "Freedom of Choice", som blev dagens livligaste, med bland andra nyss nämnda Helga Trüpel, Rick Carnes och dessutom svenska Helienne Lindvall, musikskapare och journalist i England, Jean Bergevin, chef på MARKT D3 (Fight against Counterfeiting and Piracy), Andy Baum, musikskapare från Österrike, och Barbara Glowacka, EU:s konkurrensgeneraldirektorat.  

Maria Martin-Prat menade att utan upphovsrättssällskapen skulle inte marknaden fungera. Paul Brickhill talade om kulturskapares villkor i Zimbabwe. Robert Levine är författare till "Free Ride".

Den här panelen blev, som kanske var något väntat, den livligaste. Bland annat diskuterade man hur pirater och en del andra konsumenter köpt den storytelling som våra idag allra största, globala bolag ägnar sig åt - storyn om hur upphovsrätt, kultur och kulturskapare "hotar friheten och yttrandefriheten". De intressen dessa bolag, som vi kan kalla "distributionsindustrin" (för det handlar om Google, Google-ägda YouTube, andra nättjänster och dessutom internetleverantörer), som på olika sätt distribuerar eller tillhandahåller (se Helga Trüpel om Megaupload ovan) musik, film och spel - gratis och utan ersättning till upphovsmännen - är tydliga. Själva tjänar de emellertid storkovan på vårt arbete, genom annonsförsäljning, abonnemang eller liknande konsumenterbjudanden som uteslutande ser till att de tjänar pengar, inte vi vars arbete de utnyttjar för sina intäkter.

Det är talande att svenska pirater under SOPA blackout day, dagen då en mängd tjänster som Wikipedia och Facebook - anförda av Google - stängde ner sina sajter i 24 timmar i eller på annat sätt protesterade mot det amerikanska lagförslaget, tog ställning för detta Google-korståg. Paradoxen i att som pirat ta ställning för multinationella bolag som inget hellre vill än att begränsa internet, som de ser inte bara som en marknad utan som sin marknadsandel, verkar inte ha gått fram, eftersom såväl Piratpartiet som enskilda piratsympatisörer lydigt ställde sig i jättarnas ledband.  

Konferensen avslutades med ett mingel där jag och de andra från SKAP fick möjlighet att prata mer med deltagarna. En mycket lyckad konferens och bra tredjedag på vår vistelse.

Jag med Andreea Călbează och Patrick Ager från ECSA:s kontor i Bryssel.

Samarbete är något vi på SKAP söker hela tiden. Och vi finner det överallt. Sedan länge har vi som skriver musik varit duktiga på att samarbeta i Sverige, i föreningar som SKAP och FST. Vi har också blivit duktiga på att delta i gränsöverskridande samarbeten vad gäller konstområden, som till exempel det 23 organisationer stora nätverket Kulturskaparna, där SKAP ingått sedan projektet startade 2009. Det senaste decenniet har vi också blivit bättre på geografiskt gränsöverskridande samarbete, som i ECSA, European Composer and Songwriter Alliance, där SKAP deltar och innehar ordförandeposten.  

Men vi kan vidga vårt samarbete ytterligare. Därför är en vecka som den hektiska vecka SKAP just har haft en unik möjlighet att knyta nya kontakter, öppna nya dialoger och starta nya samarbeten. Jag tjuvstartade i Cannes på Midem redan förra helgen och resten av SKAP-teamet anslöt i Bryssel på onsdagen för mötestät period där vi, kompositörer och musikskapare av alla slag, fått tillfälle att träffas, arbeta tillsammans och umgås.  

Det är viktigt att vi gör det ibland. Vi behöver mötas över gränser, både geografiska och konstnärliga. Tillsammans blir vi starkare och tillsammans kan vi ge röst åt just våra behov, våra möjligheter, våra krav på villkor. Vilken plats kan vara bättre att mötas på då än Bryssel?  

På onsdagen träffade vi också våra kollegor från USA, en grupp från Songwriters Guild of America (SGA), som kommit till Bryssel för att träffa SKAP och för att delta i Creators Conference. Ofattbart att vi svenska upphovsmän och våra amerikanska kollegor, som så vi så ofta komponerat tillsammans med, inte haft någon form av samarbete gällande kompositörers villkor tidigare, något som förstås känns alltmer nödvändigt. Därför blev jag mycket glad när SGA ville komma och träffa oss och därför bjöd jag dem till Bryssel just nu, så att de kunde delta i Creators Conference. Mer om den i en senare bloggpost.  

SGA:s ordförande Rick Carnes i samtal med Sharon Vaughn.Mötet med SGA, som var informellt, etablerade en kontakt och lovar mycket för framtiden. Vi har alltid haft likartade frågor, men med internet och med globaliseringen har vi inte längre bara likartade frågor, utan allt oftare samma. Jag och Rick Carnes, ordförande i SGA, var eniga om att vi behöver samarbeta framöver. 

På torsdagen fick våra amerikanska kollegor klara sig på egen hand i Bryssel, medan vi från SKAP avhandlade en rad möten. Dagens mest centrala möte var förstås med NPU, Nordisk PopulärauktorUnion, det vill säga våra nordiska systerföreningar. Det är alltid lika stimulerande att diskutera våra nordiska förhållanden och vår nordiska hållning i arbetet inom ECSA, European Composer and Songwriter Alliance.

Ser nu att även improvisatörens relation till kontroll är så mycket mer komplex..... mer social.....ja, rent av mer demokratisk.

Att ha en estetisk intention och ta ansvar för resultatet. Imponerande och njutbart.

Tack för en bra kväll!

Foto: Alfons Karabuda