Musik och kulturskapande i medierna
Musikundret i Fredagsmagasinet
Content is King på Twitter
Andra twittrare
Admin
« Pussy Riot och upphovsrättens betydelse för det egna ordet | Main | Stora steg framåt för FN-utredning om konstnärliga rättigheter »
fredag
dec142012

Materiella och immateriella värden måste jämställas

I veckan har illegal fildelning debatterats i Svenska Dagbladet. Det har handlat om film och hur olika typer av mellanhänder tjänar pengar på att distribuera film vid sidan av marknaden. En rad filmskapare krävde i artikeln "Låt inte piraterna få uppkoppling" att sajter som utan tillstånd antingen direkt tillgängliggör film eller som låter användarna göra det, inte borde få fortsätta med det. Slutklämmen var att internetleverantörer som levererar internetuppkoppling till sådan verksamhet har ett ansvar. 

Det är det flera som har. Rättssamhället bygger inte på internetleverantörernas ansvar allena, något som också påpekats i replik och kommentarer till artikeln. Den efterföljande debatten spårade ur, som så ofta när olaglig distribution på nätet debatteras, och kom att handla mer om helt andra frågor, som filmbranschens brist på jämställdhet. Således lyckades inget argument på ett nöjaktigt sätt förklara varför det skulle vara fel att betala för sig när man distribuerar andras arbete.

I debatten handskas man vårdslöst med viktiga rättigheter och viktiga värden. Rättigheter och värden som berör oss alla.

Man bör fråga sig varför det finns strömningar i samhället som anser att att man inte ska så vakt om immateriella värden på samma sätt som materiella värden. Man bör också ifrågasätta varför rättssamhället halkat efter och inte agerar i högre utsträckning mot illegala verksamheter som drar nytta av andras immateriella värden för egen vinning.

I ett informationssamhälle borde förstås immateriella värden sättas i fokus. Det är därför det är viktigt att inte punktera fungerande, lagliga marknader som streamingtjänster för musik, film och tv genom att legalisera den nedladdning som idag anses illegal. Inget riksdagsparti vill legalisera uppladdning – den illegala uppladdningen ses med rätta som problemets kärna. Tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material på internet är och förblir olagligt – om det sker utan tillstånd.

Vad gäller nedladdningen kan man fundera på hur en legalisering överhuvudtaget skulle motiveras. En del menar att tekniken "är så utbredd och accepterad" att nedladdning borde legaliseras - samtidigt som de inte vill legalisera uppladdning. Det är en retorisk balansgång som i bästa fall känns ogenomtänkt, i sämsta direkt oärlig. Andra anser att det inte är försvarbart att "stifta övervakningslagar". Jag håller förstås med. Övervakningslagar för att jaga enskilda nedladdare är inte försvarbart – och ska inte försvaras. Det är emellertid inte samma sak som att nedladdning därför måste legaliseras. Få, om någon, ropar på legalisering av snattning eller plankning.

Att uppladdarna ska sättas dit, det är de flesta som sagt överens om. Då krävs också att rättssamhället står upp för det och för de immateriella värden som uppladdarna och deras distributörer förstör. När tjänster som MegaUpload och Pirate Bay bygger på att låta sina användare dela film, musik och tv utan tillstånd och utan ersättning, för att själva tjäna pengar på annonser och accessavgifter, är det något som inte står rätt till. Inte heller tjänster som Google och YouTube ska komma undan sitt ansvar, varför Stim nu legat i förhandling med dem i två år för att de musikskapare som gjort musiken som driver trafik till YouTube ska få sin del av annonsintäkterna. 

Det har vuxit fram en "distributionsindustri", oavsett om vi talar fildelning eller streaming, vars syfte är glasklart. Det går inte att gömma sig bakom dimridåer som syftar till att slippa ansvar - "vi är bara en distributör, användarna väljer vad de vill dela" eller "vi är bara en sökmotor". Syftet är att tjäna pengar på distribution av film, musik och tv utanför den lagliga marknaden. 

Följen blir en devalvering av immateriella värden i en tid när vi behöver dem som allra mest. EU vill göra kulturen till tillväxtmotor under det närmaste decenniet och sätta film, musik och tv i centrum för en inre digital marknad – där behöver Sverige hänga med. Inte slarva bort sina möjligheter genom att ta död på värdet av de immateriella tillgångar vi har.

Att tjäna pengar på att vara distributör är inte fel. Att tjäna pengar på att vara distributör av något man inte har tillstånd att distribuera är däremot fel. Den distributionsindustri som vuxit fram med internet har med frihetsargument lyckats slå dunster i ögonen på vissa som glömt, eller väljer att blunda för, att kommersiella bolag aldrig arbetar för de små människornas rättigheter. Det gör inte heller digitala tjänstebolag, även om de gärna svänger sig med vackra ord som "yttrandefrihet" och "nätfrihet". 

Det är dags att börja tala klarspråk om vilka syften det är som ligger bakom den illegala fildelningen. Det är nämligen intressen som inte alls står på vare sig enskilda kulturskapares eller deras publiks sida, utan bara på sin egen.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (2)

"Inget riksdagsparti vill legalisera uppladdning – den illegala uppladdningen ses med rätta som problemets kärna"

Vänsterpartiet gör ingen skillnad på upp- och nedladdning, eftersom det är irrelevant. Vi skriver t ex så här i förslaget om digitala bibliotek (som du ju läste en gång i tiden):

"Vänsterpartiet menar att det borde vara tillåtet att tillgängliggöra även upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt. Med en sådan utgångspunkt i lagstiftingen skulle digitala bibliotek få samma möjligheter att
tillgängliggöra material som vanliga bibliotek har idag att låna ut böcker och CD­ skivor. Staten skulle i så fall också få samma skyldighet att förhandla fram ett avtal om vilken biblioteksersättning som ska gälla."
http://vfugruppen.wordpress.com/files/2009/09/digitala-bibliotek.pdf

För övrigt är du fortfarande inte på samma gamla feltänk som vanligt i fråga om värde: vi devalverar inte värdet på vägar, sjukvård eller akademisk kunskap för att vi inte avgiftsfinansierar dem. Tvärtom: de skulle användas mycket mindre om de låstes bakom avgifter, vilket skulle minska deras samhälleliga värde. Detsamma gäller information i allmänhet.

december 26, 2012 | Unregistered CommenterMicke vK

Hej Mikael,

Tack för din kommentar. Mina kontakter med partikamrater till dig ledde mig att tro att även den officiella ståndpunkten utvecklats sedan september 2009. Förstår nu att det var deras egna åsikter jag fick ta del av.

Mycket i skriften är ju goda idéer.

Kanske är det dock dags att anpassa den efter dagens situation och lägga fram konkreta, genomarbetade förslag till, även ekonomiskt, genomförbara reformer så att den övertygar fler och inte stannar just bara som en idé.

Och övertyga fler kommer du nog göra om du inte stämplar människor med annan åsikt som feltänkare…

Eftersom ”Vänsterpartiet har som målsättning att fler ska arbeta på heltid med film, musik och datorspel” finns ju en hel del att göra. Jag hjälper gärna till ☺

I utvecklandet av ert program kanske ni kan tydliggöra (konkretisera) vad privat, respektive kommersiellt bruk egentligen innebär? Jag har frågat Vänsterpartiets representanter såväl som de andra riksdagpartiernas och aldrig fått ett svar.

Vidare förstår jag så här i juletider att man gärna vill se det fina i vår värld. Så även jag. Jag sträcker mig dock inte så långt som du genom att tro/hävda att våra vägar är gratis, att vår sjukvård är gratis och att akademisk kunskap är det likaså. Allt detta har en avgift, som vi kallar…… skatt. Något som vi solidariskt betalar för att vi inser värdet. Trots att vi förutsätter att vi alla ser just värdet är det olagligt att inte betala för dessa saker. Skulle vi betala lika mycket i skatt om det var lagligt att låta bli? Vi gör på detta sätt för att vi tror att framtidens vägar, sjukvård och akademisk kunskap blir av sämre kvalitét om vi inte ser till en framtida finansiering.

Nu tror jag inte på en skatt för kulturen utan där en mångfald av affärslösningar lika bred som kulturen själv. Om vi alla inser värdet av musik och kultur är detta fullt möjligt.

Gott slut!

december 27, 2012 | Registered CommenterAlfons Karabuda

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>