Musik och kulturskapande i medierna
Musikundret i Fredagsmagasinet
Content is King på Twitter
Andra twittrare
Admin
fredag
mar172017

Viktig rapport om konstnärernas villkor

Foto: SVTHur mår kulturskaparna egentligen? Inte så bra verkar det. I Konstnärsnämnden nya rapporter om konstnärernas arbetsmiljö, inkomster och sociala villkor kan vi läsa att utsattheten på arbetsplatser är stor, mångfalden är dålig och inkomstutvecklingen riktigt usel.

Rapporterna är de mest genomgripande statistikrapporterna om konstnärers sociala villkor någonsin, och oavsett vad man tycker om rapportens innehåll så kan man i alla fall konstatera att det är fantastiskt att vi lever i ett land där det går att få fram dessa siffror. När man t.ex. läser Freemuse:s senaste statistik, talas det om dödade, fängslade bortförda konstnärer och sträng censur. Det ger onekligen lite perspektiv på tillvaron.

Med anledning av rapportsläppen deltog jag i en paneldiskussion på Kulturhuset Stadsteatern, som ni kan se i helhet här på SVT. I paneldiskussion deltog företrädare ifrån branschorganisationer, fackförbund och konstnärer och något vi diskuterade var stödsystem och risktagande. 

Vi pratade bland annat om risktagande. Idag ser vi få exempel på risktagande från musikbranschen, inte heller i stödgivningen, det är istället den enskilde utövaren som alltmer är den som får stå med hela risken. Riskera sin inkomst och hälsa genom att arbeta långt mer än genomsnittet, men kan bara kunna drömma om att nå samma inkomstnivå som genomsnittet. Då kanske det inte är så konstigt att många inom kultursektorn mår dåligt.

Kulturministern, som inledde tisdagens konstnärspolitiska seminarium, berättade att hon kommer tillsätta en utredning som ska bena ut varför det ser ut som det gör och hur det kan bli bättre. Det ser vi fram emot. Vi kommer också att be om ett möte med kulturministern för att ge vår syn på hur man kan förbättra situationen, genom konkreta exempel. Så får vi förhoppningsvis ett system som tar större ansvar och också större risker. Allt för att skapa förutsättningar för bredd och mångfald i Sveriges framtida kultur.
Här kan man ladda ner rapporterna.

 

torsdag
feb232017

Rundabordssamtal med siktet inställt på framtiden!

Kungliga Musikaliska Högskolan i Stockholm är en av världens äldsta musikhögskolor, som grundades 1771. KMH huserar numera i världens mest moderna musikhögskolebyggnad, och i den här inspirerande miljön hade jag förmånen att träffa några av Stockholms tyngsta aktörer inom innovation och musik för ett rundabordssamtal del II.Introduktionsrunda under rundabordssamtalen på KMH. Foto Gilda Romero
Ämnet för dagen var att utifrån vårens samtal och efterföljande process konkretisera hur vi gör Stockholm till världens bästa musikstad. Vi som bjöd in till mötet var stadsbyggnads- och kulturborgarråd Roger Mogert tillsammans med KMH:s rektor Staffan Scheja och jag ledde samtalet. 

Vy från KMHs vackra foajé. Foto Gilda RomeroDet finns många nätverk inom både tech och andra kreativa näringar som ofta är nischade och inte alltid så inkluderande. Ett sätt att vässa Stockholms attraktions- och konkurrenskraft tror vi är att skapa gränsöverskridande strukturer för hur olika näringar kan mötas och berika varandra. Det tror jag Stockholm som stad har mycket att vinna på, och inom kort kommer vi kunna presentera vilka konkreta åtgärder som rundabordssamtalen ledde fram till.

Stockholm går en spännande musikalisk framtid till mötes!
Närvarande vid samtalet var: 
Roger Mogert, Stadsbyggnads- och kulturborgarråd
Klas Lunding, Telegram Studios
Lena Åberg Frisk, vd Uppsala Konferens och Kongress
Anna Gissler, VD Stockholm Invest
Peder Hofmann, chef KMHs utbildnings- och forskningsavdelning
Staffan Scheja, rektor KMH
Jeanette von Arnold, Filmregion Stockholm
Jian Rönnblom, creative director SAE
Staffan Holm, styrelseledamot Live Nation
David Jonsson, sakkunnig kultur Stockholms stad

 

fredag
okt212016

SKAP:s vårfester 2012 till 2014 utreds

Efter en vecka med bland annat fint medlemsmöte i Malmö i måndags med idel positiv återkoppling från nya och gamla medlemmar är vi tillbaka i kanslivardagen. En vardag som betyder att vi måste hantera ärenden av skiftande karaktär.

Idag har vårt fokus legat på att Riksenheten mot korruption beslutat att även granska de vårfester SKAP arrangerade 2012 till 2014. Med tanke på den samhällsutveckling som råder med allt tydligare regler för representation och tillställningar, tillsammans med det faktum att Föreningen Svenska Tonsättare blivit granskade för sina julmiddagar är det här föga förvånande, i sin ordning och faktiskt välkommet.

Jag håller tal på temat mångfald och jämställdhet vid SKAP:s vårfest 2014. Foto: Anna Rut FridholmDen här granskningen och samhällsutvecklingen är något som kultursverige behöver. Vi behöver tydliga regler för hur vi som intresseorganisation även i framtiden ska kunna mötas och ha sammankomster, det behövs helt enkelt genomlysning och tydlighet i regelverken.

Först några ord om SKAP:s vårfester. I cirka 60 års tid har SKAP arrangerat en årlig vårfest för våra medlemmar, Sveriges kompositörer och textförfattare. Den har kort och gott kallats "SKAP:s vårfest” och har varit ett av flera sätt för SKAP att rikta ljuset på upphovspersoner och den svenska musiken. Vårfesterna är en lång medlemstradition som med åren växt till en mötesplats för hela den svenska musikbranschen och kultursverige, och har alltid handlat om att manifestera musikskaparna och kommunicera föreningens kärnvärden.

Därför har vårfesten under åren haft särskilda teman med syfte att fördjupa förståelsen för dessa kärnvärden, som till exempel upphovsrätt, yttrandefrihet, mångfald och jämställdhet.

SKAP:s arbete med yttrandefrihet manifesterades till exempel på vårfesten år 2011 när vi gav pris till organisationen Freemuse som oförtrutet arbetar med att stävja övergrepp mot och censur av musikskapare. De kunde inte ha hyllats på en bättre plats än just SKAP:s vårfest. Att FN:s vice generalsekreterare Jan Eliason delade ut priset och att både kultur- och justitieministern satt i publiken var något som imponerade stort på vår fristadsmusiker och 'den arabiska revolutionens röst’ Ramy Essam som såg det som största beviset på att Sverige var ett land som värdesätter både musik och yttrandefrihet.

Min egen historia på SKAP började faktiskt på en vårfest. Året var 1997 och jag hade blivit tilldelad ett SKAP stipendium. Lite orolig innan jag förstod att rummet bestod av många andra som jag och inför alla dessa kollegor få bevisa på att jag dög betydde mycket och bidrog till flera musikaliska möten för mig.

Suddig bild på mig tillsammans med kollegor när jag får mitt SKAP-stipendium 1997. Foto ReportagefotoSedan 1997 har det blivit många vårfester och möten. Några minns jag mer än andra, som till exempel 2014 när Nino Ramsby, med sin ovärjbara närvaro smittade hela rummet med ett omedelbart behov av att säkerställa allas rätt att inkluderas i vårt samhälle och kulturvärld. Det var omvälvande.

Men låt oss återvända till det som händer här och nu. Nu utreder åklagarmyndigheten om det i samband med SKAP:s vårfester förekommit någon form av otillbörlig påverkan i förhållande till vårfestens gäster. Detta har inneburit att jag har varit hos Riksenheten mot korruption, där jag fått redogöra för sammanhanget, syftet och omständigheterna kring SKAP:s vårfester.

Jag vill vara mycket tydlig med att vårfesterna aldrig har handlat om att påverka gäster i enskilda ärenden. SKAP får inga bidrag eller något stöd från myndighetssverige, SKAP finansieras av Sveriges upphovspersoner som avstår en del av sina intäkter för att SKAP som intresseorganisation ska värna om deras rättigheter och genom sitt arbete belysa musikens värde och främja musikalisk mångfald.

Jag tycker att det är bra att åklagarmyndigheten gör en genomlysning av hur kulturfrämjande sammankomster ska gå till. Att ha möjlighet att träffas är, har alltid varit, och kommer alltid att vara en hjärtefråga för upphovspersonerna och resten av musiksverige. Musikskapare kommer alltid ha ett behov av nätverkande och kompetenshöjning, inte bara med varandra utan också med andra delar av kultursverige. Men det är naturligtvis centralt att det från samhällets sida finns en tydlighet kring hur det får gå till. Det måste finnas transparens och tydliga regler så att vi som arrangerar medlemsaktiviteter och sammankomster kan göra det på ett korrekt sätt.  Men låt oss för den skull hoppas att vi även i framtid kan skapa historiska ögonblick vid SKAP:s sammankomster. Vi vore ett fattigare musikland annars.

tisdag
okt182016

Låt oss inte bli lurade av siffrorna!

En miljard mer i intäkter till musikbranschen får vi läsa i Musiksveriges statistikrapport som släpptes idag, och som jag uttalade mig om i Sveriges Radio och Dagens Industri om idag.

Betyder det att det är läge att korka upp champagnen?

Det beror på vem du är. Som upphovsperson kanske man inte ska låta sig luras av siffrorna utan se till vilka pengar som faktiskt når dig.

Nästan alla pengar hamnar hos några få, och musiken blir alltmer en ”winner takes it all” ekonomi. Vi kan se att pengaströmmarna inte når de breda kollektiv upphovspersoner som behöver få sin rättmätiga ersättning för att kunna fortsätta skapa, och det kommer vara en stor utmaning inför framtiden att skapa bättre balans i den musikaliska näringskedjan

Visst ska musik spridas, ju mer desto bättre. Men vi som skapar musiken måste också få betalt för den, idag råder en extrem makt-asymmetri till fördel för t.ex. Google och Youtube.”

EU-kommissionens förslag till kommande nya upphovslagar måste garantera att de ökade intäkterna kommer upphovspersonerna till del. Det verkar finnas en större förståelse för de här frågorna, det märkte jag  när jag till exempel pratade med vår EU-minister. Men nu måste det omsättas i handling också. Våra egna politiker behöver förstå hur viktigt detta är om vi vill ha ett musikunder även i framtiden.

HÄR kan du läsa statistikrapporten i sin helhet.

 

 

fredag
okt142016

En konferens som gjorde intryck

Så är ännu en hektisk vecka i musikskaparnas tjänst till ända. Det som gjort mest intryck är nog att jag nyligen fått möjligheten att träffa kollegor från hela världen på International Music Council:s (IMC) konferens ”Decolonization of Music”. Jag var inbjuden att delta som kompositör, ordförande i ECSA och vice ordförande i IMC.

Det som gjorde intryck var givetvis innehållet , men framförallt det faktum att konferensen äger rum. Representanter från hela den Amerikanska subkontinenten deltog alltså under rubriken ”Avkolonisering av musiken/kulturen” (fritt översatt), en rubrik som säkert skulle fått alla amerikanska regioners krigiska förfäder att förfasas. Nu rådde istället en vilja att förstå och att söka nå samförstånd och enad röst liknande den vi har i Europa, genom ECSA.
På konferensen deltog representanter från den akademiska världen, politiker, kulturskapare och talet jag höll, kom att handla om digitala kolonisatörer. (Temat man gav mig var "Avkolonisering av musiken från en musikskapares perspektiv”). ECSA har publicerat talet här om ni vill läsa. 

Att jag tydligen introducerade en nytt begrepp - digital kolonisatör - är väl inte så märkligt. Det kanske var mer förvånande att deltagarna så tog min verklighetsbeskrivning till sig. Kanske för att vi alla nu står inför en gemensam digital kolonisatör? Kanske för att jag pekade på en grindvakt som står som ett eventuellt hinder för den kultur och musikaliska frihet man så dyrköpt skaffat sig genom århundranden?
Hursomhelst råder det ingen tvekan om att begreppet digital kolonisatör nu är myntat. Det har redan citerats i den fortsatta konferensen och är inte sista gången vi hört talas om.