Musik och kulturskapande i medierna
Musikundret i Fredagsmagasinet
Content is King på Twitter
Andra twittrare
Admin
onsdag
apr272011

Kultur och yttrandefrihet

Att kultur och yttrandefrihet hör ihop är ett inte alltför kontroversiellt påstående. Därför framstår det som lätt märkligt när en del krafter vill göra gällande att kulturskapare utgör ett hinder för yttrandefrihet. Kopplingen är förstås dessa krafters motstånd till upphovsrätten. Resonemanget är att upphovsrätt på något sätt skulle förhindra yttrandefrihet. Något den förstås aldrig kan göra. Däremot kan den hjälpa dig, din röst och rätten till ditt ord.
 
Upphovsrätten kan aldrig ta ifrån dig din möjlighet och rätt att yttra dig. Det ligger i sakens natur att om du på något sätt hindras av upphovsrätten, eller bryter mot den, handlar det du försöker göra inte alls om ditt yttrande, din röst, ditt ord – utan om någon annans.
Vikten av att ha rätt till sitt eget ord går inte att överskatta. Upphovsrätten är en hjälp till detta. Musiken är min uttrycksform. Det jag som kompositör skapar, är mitt ord. Upphovsrätten garanterar mitt ord och ger det kraft. Inte minst i förhållande till dem som är starkare än mig som enskild upphovsman, ta till exempel ett förlag eller en annan form av uppdragsgivare.  
 
Kopplingen mellan yttrandefrihet och upphovsrätt har jag haft anledning att fundera extra över de senaste veckorna. På påskafton, 23 april, var det World Book and Copyright Day, något som i Sverige också uppmärksammades redan 13 april, på grund av påsken. I det sammanhanget kom kopplingen yttrandefrihet-upphovsrätt upp. I går, 26 april, var det World Intellectual Property Day, och igår höll Kulturskaparna seminarium just på temat ”Yttrandefrihet och upphovsrätt” där jag själv fanns med på scen. Ett fyrtiotal deltagare lyssnade till olika perspektiv, där inte minst kulturskapares egna vittnesmål var centrala.
 
Det är befriande när olika perspektiv möts. Användare/konsumenter, kulturskapare, upphovsrättsorganisationer, politiker, näringsliv – alla behöver vi mötas en konstruktiv dialog i dessa frågor. Tunnelseende och strutsar som stoppar huvudet i sanden finns det dessvärre överallt, vanligast förekommande i skyttegravarna. Jag välkomnar därför fler initiativ till en ökad dialog och ser fram emot det i många sammanhang framöver.
fredag
apr152011

Pies coming through!

Jag skrev om pajkastning här nedan. Det är onekligen svårt att låta bli att dras in i den. Bara det att jag nu tänker skriva om den, gör att jag riskerar hiva iväg några rabarberfyllda bara i farten...

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera. Det twittrades förstås om Upphovsrättsutredningens slutbetänkande som lades fram idag. Kulturskaparna frågade en Piratparti-twittrare "Tittar PP bara på de redaktionella ändringarna? Eller även t ex arbetsgivarregel/avtalslicens fr förra delbetänkandet?" varvid partiledaren bryter in i diskussionen och bemöter med remarkabelt osakliga pajsamlingen "PP tittar på helheten, men vi är 99,9% obetalda gräsrötter så vi jobbar inte lika fort som betalda lobbyister".

Vad menar Anna Troberg? Att Piratpartiets obetalda lobbyister inte jobbar så fort som de skulle kunnat ha gjort om de fått betalt? Hävdar Troberg månne lobbyisternas rätt till en möjlighet att försörja sig yrkesmässigt på sitt arbete? Eller menar Troberg att vem som helst kan vara lobbyist, inte bara de som kallar sig det? Har Troberg för avsikt att lämna sin linje att "rädda kulturskapare" och istället börja "rädda lobbyister"?

Man undrar. Hur ska Piratpartiet lobbyisterna få betaaaalt, så att de kan göra sitt jobb på ett fullgott sätt?

Nä, nu flyger pajerna åt alla håll. Märker du, käre läsare, att det liksom blir lite kul läsning, några kantiga men vitsiga liknelser och något lustigt citat - men inte så mycket mer? Ser vi inte väl mycket av det där ute?

Så till sakfrågan. Den som partiledaren duckade för. Det är fullt möjligt att Anna Troberg har rätt i att man gör ett bättre jobb om man får betalt. Det är fullt möjligt att Anna Troberg har rätt i att det tar tid för Piratpartiet att läsa ett betänkande och yttra sig över det. Men de frågor Kulturskaparna ställde till Troberg, och som hon avfärdade med pajkastning, finner sina svar i delbetänkandet som publicerades 8 april 2010.

Behöver Piratpartiet verkligen ett drygt år på sig för att analysera innehållet? Det verkar märkligt, eftersom det tog Anna Troberg blott ett par timmar när Kulturskaparna lanserades den 10 mars 2010 att analysera nätverket och med emfas såga det vid fotknölarna i bloggposten "Tvångsvärvning av tusentals kreatörer…".

Månne hade hon en betald lobbyist som hjälpte henne den gången, för fort gick det. Eller så gjorde hon helt enkelt inte ett särskilt bra jobb.

tisdag
apr122011

Paj eller utveckling? Upp till dig!

Jag tror inte på det där med skyttegravskrig. Det är klart, man är tydlig med sin ståndpunkt. Och man är tydlig med vem man uppfattar som "fienden". Men inte alltför sällan visar det sig att man inte bidrar till någon utveckling. Oftare framstår man i längden som oseriös, lätt fånig eller i värsta fall rättshaveristisk fanatiker. Det brukar inte vara en framgångsrik metod.
 
När man målar upp världen i skarpa och hårt åtskilda dualiteter gör man det på kort sikt lätt att samla sympatier. På längre sikt inser allt fler att tillvaron inte är svart eller vit, ond eller god, vi eller de. Man ser nyanserna, ser att vi alla tillsammans - oavsett ståndpunkt - bygger tillvaron. Det är inte meningen att en ska vinna över en annan. Vi ska forma vår tillvaro tillsammans.
 
Det gör man inte från skyttegravar.
 
Upphovsrätten omgärdas av skyttegravar. Det är fel. Vi är flera parter som har intresse av kultur, N.B. av kultur, inte av upphovsrätt. Men upphovsrättens funktion har betydelse för kulturen. Inte för all kultur, långt ifrån, men för mångfalden. För möjligheten att kunna vara yrkesverksam som kulturskapare. För möjligheten att som kulturskapare ha rätt till sitt eget ord.
 
Jag vill inte ligga i en skyttegrav. Jag har aldrig gjort det. Jag är alldeles för intresserad av andra människors åsikter och insikter och hur de kan påverka och utveckla mig och vår gemensamma tillvaro. Det tror jag har märkts. Jag sprider hellre mitt engagemang över hela fältet än sitter och skriker från ett hörn.
 
Därför är jag engagerad i olika nätverk och organisationer, nu senast som ordförande i Musiksverige. Därför talar jag med såväl industri som pirater. Och jag gör det som kulturskapare. Det är nämligen det jag är. Kulturskapare. Jag vill fortsätta vara det, jag vill möjliggöra för andra att vara det och jag vill tillgängliggöra det vi skapar för den som vill ta del av det. Det gör jag inte från en skyttegrav.
 
Industri och pirater kan inte heller skapa förtroende eller delaktighet i en långsiktig förändring från sina respektive skyttegravar. En del av dem kanske tror det. Men det räcker att titta på situationen nu och jämföra med ett, tre eller fem år sedan. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess, flera valrörelser har passerat och en oändlig massa bloggande och twittrande har givit uttryck för missnöje, misstänksamhet och ren fientlighet. Men skyttegravarna står kvar och de är lika långt ifrån varandra.
 
Jag önskar att fler kommer upp ur skyttegravarna. Att pajkastningen upphör. Att vilja till öppenhet för varandra och varandras åsikter blir vardag. Att tillvaron fylls av nyanser. För det är så vi kan komma vidare. Kulturen är värd så mycket mer.

fredag
apr082011

Fredagstankar: Det fria ordet i noter

Veckan har bekräftat att kulturskapande främst handlar om att göra världen till en lite bättre plats för oss alla att vara på. Inte om pengar eller berömmelse. Kulturskapande bygger på yttrandefrihet och alltför många kulturskapare lider brist på just detta. Rätten till sitt eget ord.

Så det är med mycket, mycket stor glädje jag idag tagit emot beskedet att Lapiro de Mbanga frigivits efter tre års fångenskap! Lapiro de Mbanga kritiserade i sin låt ”Constitution Constipée” 2008 de förändringar i Kameruns grundlag som gav president Paul Biya obegränsad tid vid makten. En kämpe för demokrati och yttrandefrihet. I ett land där varken han, hans tunga eller hans musik har något skydd överhuvudtaget.

Kulturskapande handlar om rätten till sin egen röst – bland alla andras. Det är viktigt även i ett land som Sverige, där omständigheterna kring kulturskapares yttrandefrihet inte med nödvändighet behöver vara så dramatiska som i fallet de Mbanga. Många olika röster är så mycket mer intressanta än kopior av en enda. Särskilt om denna enda röst är beställd för att påverka i politiskt eller finansiellt syfte.

Jag finns på Twitter. Jag tror att en mångfald av röster måste erbjudas även där. Det twittras och retweetas, och det är bra. Men när retweetandet bara blir en mekanisk kopiering utan eftertanke, syfte eller annat mål än att ställa upp som megafon åt den enda rösten, då blir det fel. Kulturen som garant för att egenintressen och politiskt maktspel inte ska få fäste utan vår granskning är central. Och då inte med en röst kopierad i massantal, utan ett massantal original som tillsammans bildar en vision om en framtid med sann mångfald. 

Det finns de som är bra på att använda sociala medier som megafon. Retweetandet sitter i ryggmärgen. Det kan förstås vara framgångsrikt om man vill tuta ut ett enda budskap med en enda inriktning. Mindre lyckat i situationer där man tutar först och tänker sedan. Ibland är det uppenbart att man inte ens läst källan till den tweet man retweetar. Kanske är det därför ett tecken på något sunt att den tweet av Anna Troberg som jag berättar om i bloggposten ” Med lögnen som politiskt redskap” nedan inte retweetades särskilt mycket.

Jag inledde med att säga att kulturskapande inte handlar om pengar. Däremot kan pengarna handla om kulturskapande. Det noterar jag med glädje när man nu beslutat att avbilda just kulturskapare som viktiga svenska personligheter under 1900-talet på de nya sedlarna. En bättre manifestation för immateriella värdens betydelse för tillväxten får man leta efter!

Helg. Tid för avkoppling och tid att tänka fritt. Friast känner jag mig oftast inte i ord, utan i noter. Jag är kompositör till professionen och brinner tillräckligt mycket för det för att också ta förtroendeuppdrag för kompositörers och andra kulturskapares räkning. Kulturskapares villkor engagerar mig.

Det kommer förstås att fortsatt bli en hel del av det här på bloggen. Det kommer att handla om upphovsrätt, inte minst om upphovsrätt i en digital tid, men också om yttrandefrihet, mångfald och kultur. Mest kommer det nog att handla om musik. Kanske borde jag ha startat den första bloggen med noter istället för text?

Jag håller mig till text. Vill försöka vara så personlig som möjligt. Så att du som följer mig här och på andra ställen kan få ytterligare pusselbitar som ger en bild av vad som gör mig till Content is King. För det är faktiskt ingen slump att jag ägnar mig åt det jag ägnar mig åt.

Dags för promenad med hunden. Trevlig helg! 

måndag
apr042011

Med lögnen som politiskt redskap

Den som följer #svpol på Twitter kunde idag få se Piratpartiets partiledare Anna Troberg utse Thomas Järvheden till talesperson för Kulturskaparna. Och inte bara det. Enligt Troberg talade Järvheden också för Copyswede.

I den märkliga tweeten skriver Troberg: "Copyswede och Kulturskaparna pratar med ungdomar" och länkar till en twitpic-tweet av Thomas Järvheden, en bild som Troberg uppenbarligen inte uppskattade.
 
Jag vet inget om Järvhedens eventuella sympatier med vare sig nätverket Kulturskaparna eller Copyswede. Jag gissar att Anna Troberg inte heller gör det.
 
Det skulle förstås glädja mig mycket om det visade sig att Järvheden faktiskt vill tala för kulturskapares villkor "under vår flagg" - men jag tycker att han ska få avgöra den saken själv. Att göra som Troberg, utnyttja situationen till att konstruera en plump lögn, är inte rätt vare sig mot honom eller mot de andra inblandade parterna. Varför twittra att Kulturskaparna och Copyswede "pratar med ungdomar" och länka till en twitpic-tweet av Thomas Järvheden?
 
Yttrandefrihet är på modet. Jag har själv jobbat med det sedan mitt yrkesliv började för sisådär 25 år sedan. Piratpartiet började med frågan för några år sedan. När man som Troberg ljuger, förvränger och devalverar sanningen på det sätt hon gjorde idag, urholkas tron på yttrandefriheten. Det är sådant som skapar politikerförakt.
 
Vikten av yttrandefrihet och rätten till sin egen röst går inte att nog understryka. Att lägga ord i någon annans mun hör inte hemma på Twitter, i debatten eller i politiken. Inte ens när det kommer från en pirat.