Musik och kulturskapande i medierna
Musikundret i Fredagsmagasinet
Content is King på Twitter
Andra twittrare
Admin
onsdag
feb102016

SKAP-medlemmen Max Martin får årets Polarpris

SKAP: ordförande Alfons Karabuda tillsammans med kulturminister Alice Bah Kuhnke och Polarprisets vd Marie Ledin under Polarprisets pressträff. Foto Anette Beijer
Idag delades Polar Music Prize ut, för 25:e gången i ordningen. Priset som varje år delas ut till två pristagare för betydande insatser inom musiken instiftades av Stikkan Andersons 1989 och aldrig tidigare har intresset varit större! Det hela började med en vision och ett mål att visa på musikens värde, och genom åren har Stikkan Anderssons vision förverkligats genom alla pristagare och deras nästan osannolika variation och mångfald. Genom att lyfta två olika musikaliska gärningar, blir variationen också ännu tydligare, på så sätt bygger vi broar över musikaliska genrer, regioner och generationer.
 
Årets två pristagare Martin Sandberg, mer känd som Max Martin, och Cecilia Bartoli personifierar verkligen Polar Music Prize vision om två vitt skilda musikaliska gärningar, men med stark gemensam nämnare. Ibland är de skilda åt av århundraden, men ändå är de så nära besläktade genom melodin.
 

Tandem in intervju. Alfons Karabuda och mezzosopranen Malena Ernman blir intervjuade under Polarprisets pressträff. Foto Gilda Romero
Den obeskrivligt begåvade och tongivande mezzosopranen Cecilia Bartoli har ett röstomfång lika stort som hennes musikaliska forskarblick. Max Martin är en sann musiksjäl som betytt otroligt mycket för att främja upphovspersoners roll i Sverige och resten av världen. Och det är väldigt glädjande att Martin inte bara lyfter sina nuvarande kollegor. Genom att stödja SKAP:s satsning på komposition i Kulturskolan verkar han för att det ska komma fram nya Max Martins i framtiden.
 
Valet är ett stort ansvar för oss prisnämnden att förvalta, men även detta år har denna tillsynes omöjliga uppgift resulterat i ett självklart val från en enig prisnämnd.
Här ni läsa mer om årets tillkännagivande:

 

lördag
dec262015

Ett i många avseenden mörkt år, men som möjliggjort inför framtiden

Foto: Johan OhlssonVi närmar oss sluttampen av 2015.

Ett i många avseenden mörkt år men där jag, som ordförande för SKAP, också ser ett verksamhetsår som möjliggjort inför framtiden.

Under temat SKAP 2025 har vi, under året, tillåtit oss att se och verka för långsiktiga värden. I en musikvärld som mer och mer domineras av krav på kortsiktiga resultat har vi tagit ansvaret i att försöka ena aktörerna i den musikaliska näringskedjan. Först i Sverige, och nu senast genom globala rundabordssamtal i Washington och New York.

Redan i början av året skrev jag en artikel i ämnet  för MusicWeek. Den kallades då för en förutsägelse, men jag skall nog erkänna att det var mer av ett önsketänkande.

Desto gladare är jag därför att nu kunna konstatera att ett samarbete mellan några av musikvärldens nyckelaktörer, genom Creators Roundtable, blivit verklighet.                     

 Om jag har något att förutspå inför 2016?

En VD nära mig sa nyligen att endast den som tjänar mer pengar än den andre kan ha styrka och pondus nog att påverka i ett samarbete eller förhandling. Jag tror att han missar målet och inte ser värdet av det musik och kulturkapital vi kreatörer står för, och som framöver måste bidra till de kreativa och hållbara affärsmodeller hela musikvärlden behöver.

Min spaning är således att för 2016 års kreativa lösningar och modeller krävs fler kreativa människor. De i branschen som håller fast vid cementerade, isolerade och konservativa strukturer kommer nästa år att kännas såå….2015.

Vi själva har, under året, gjort allt annat än att luta oss tillbaka och därmed låta rådande normer också bli framtidens. Genom SKAPELSEN har vi låtit er skriva om musikhistorien så den inte bara skildrar männens verklighet. Med nya samarbetspartners, som t.ex. Kungliga Musikhögskolan ser vi till att nästa generation in i musiklivet inte begränsar sig redan innan de börjat sin professionella bana.

Presentation på KMH. Foto Kjell HolmstrandMed Kulturskolerådet satsar vi, med gemensamt projekt, på de yngsta generationerna och för deras rätt till eget musikskapande. Detta också något som ligger International Music Council varmt om hjärtat. Jag är mycket hedrad över att ha blivit vald till Executive Vice President för detta världens största nätverk av musikorganisationer, med sina 200 miljoner medlemmar. Här finns goda möjligheter att samla musikintressen som spänner över utbildningsväsenden, fackförbund, bibliotek och intresseföreningar för professionella upphovspersoner för att med enad röst verka för musiken värde och tillgänglighet för alla. 

SKAP har under 2015 också påbörjat sin strategi med att bredda sin bas och vara än mer inkluderande. Med Nyskaparna, Din Musikbusiness och We Are Songwriters ger vi dem som ännu inte kvalificerar sig att bli medlem i SKAP möjlighet att ta del av branschinformation och utbildning m.m.

Vi vill att de som är på väg in i musikbranschen skall ha rätt förutsättningar att skapa sin musik och få den spridd. Allt till en rimlig ersättning. Och vi vill att den yngre generationen tillsammans med den äldre skall forma de framtida strukturer och villkor som är förutsättning för att det svenska musikundret skall leva och frodas även framöver.

Med närings- och innovationsminister Mikael Damberg foto: Annika BerglundFör att åstadkomma dessa förutsättningar behövs, förutom med musikbranschen självt, ett nära samarbete med lagstiftare och beslutsfattare. Detta måste ske där besluten tas. Alltså både i Sverige och internationellt.

Vi har därför under året arbetat med våra egna ansvariga politiker gällande t.ex. musikexport, upphovsrätt och yttrandefrihet. Och inte minst visat på sambandet mellan dem.

Detta samband och det faktum att kreatörerna i EU samlats under samma flagg och med ett enigt budskap har gjort att vi nu har stöd från högsta politiska EU-nivå. Vi har fått upp frågor som rättvisa kontrakt och mellanhänders ansvar på EU-Kommissionens agenda, och ser nästa år fram emot att dessa implementeras i direktiv och rekommendationer.

Med Martin Schulz (talman EU-parlamentet) Foto: EU 2015 - Source: EP / Frederic SIERAKOWSKIAlice Bah Kuhnke, Ramy Essam och Alfons Karabuda. Foto: Kjell HolmstrandI år fick jag också möjligheten att, för Stadsteatern, komponera musiken till Paul Claudels ”När dagen vänder”. En erkänt svårgenomtränglig pjäs, som när man ändå lyckas, är belönande som få. Inspiration till instrumenteringen fick jag genom en av våra Polar Music Prize pristagare, Evelyn Glennie. När jag såg henne spela på sin waterphone på Polar Talks, visste jag att det skulle vara helt rätt för denna pjäs.

Med Emmylou Harris på Polar Foto: TV4Ett för övrigt mycket starkt Polar Music Prize år. Fantastiska pristagare. Både som upphovspersoner, utövare och människor. Jag hade förmånen att få Emmylou Harris till bordet vid banketten, och lärde mig där att uppskattat denna redan mycket populära pristagare än mer. Att jag sedan, mot slutet av middagen, fick ta del av hennes mammas chokladmuffins recept tar jag som ett tecken på ömsesidig uppskattning.

2015 valde SKAP att förnya på det sätt vi hyllar våra kollegor, genom priser och stipendier. Vi arrangerade fler musikmanifestationer, spridda över landet (Piteå, Malmö, Göteborg och Stockholm) och nådde så fler medlemmar än tidigare.  

De musikframträdanden vi kunde bjuda på var helt i linje med SKAP:s anda och profil: Talang, kvalitét, mångfald och bara så bra!

Silvana Imam uppträder på SKAP:s Stockholmskväll. Foto: Anna Rut Fridholm.                                 

Med Barbro "Lill Babs" Svensson, som både erhöll hederspris och uppträdde med bejublat nummer. Foto: Anna Rut Fridholm.Nu ser jag fram emot att tillsammans göra 2016 till ett år vi, nästa december, kan titta tillbaka på med stolthet! Gott Slut!

fredag
okt302015

Jag vill se fler musikskapare göra mer musik!

Kulturskolechef Marion Hauge-Lindberg, SKAP:s projektledare Magnus Funemyr, Marit Bergman och Thomas G:son väntar på att jag ska sluta prata så att workshopen kan börja..! Foto: Kjell Holmstrand.

För mig är musik inte i första hand en affär. Förmodligen inte ens i andra hand. Förvisso arbetar jag för att den som gör musik ska ha schyssta villkor och en möjlighet att göra det yrkesmässigt. Det är viktigt, och det ger incitament till mer musik.  

Volym är dock inte allt och volym brukar inte hålla i längden utan mångfald. Därför är det också viktig att fler gör musik och ger oss mer musik – av fler sorter. Jag vill se fler musikskapare som gör mer musik.  

SKAP och Kulturskolerådet arbetar nu tillsammans för just detta. I ett projekt under hösten och våren möter vi pedagoger och elever på landets kulturskolor och tar fram nya sätt att lära eleverna skapa musik och inte bara spela den. Kan och vill man spela musik har man goda förutsättningar att också skapa musik, är den enkla utgångspunkten.  

Mina musikskaparkolleger Marit Bergman, Anderz Wrethov, Thomas G:son och Magnus Funemyr reser nu runt landet och genomför workshops under Magnus ledning. Jag var själv med vid en sådan workshop på Kulturskolan i Stockholm, där musikskapandet för några timmar sattes i centrum för alla inblandade. En fantastisk upplevelse!  

I nästa vecka besöker gänget Göteborg och Malmö, i veckan därpå Växjö. Jag är övertygad om att responsen kommer att bli lika positiv där. Det är tydligt att intresset för att lära ut musikskapande, och att lära sig skapa musik, i kulturskolorna är stort.  

Så i framtiden hoppas jag få höra nyskapande musik som vi idag kanske inte ens kan föreställa oss. Vem kunde på 1970- och 80-talet föreställa sig den musik som dåvarande musikskoleeleven Max Martin idag skapar?  

Läs mer om SKAP:s och Kulturskolerådets projekt här!

Magnus Funemyr och Marit Bergman under workshopen i Stockholm. Foto: Kjell Holmstrand.Fullsatt på Kulturskolan i Hammarby Sjöstad i Stockholm när Thomas G:son berättade om sitt arbete och diskuterade skapandeprocessen med pedagoger från stockholmsområdet. Foto: Kjell Holmstrand.

fredag
okt162015

Hösten när SKAP firade musiken

Tänk att få vara aktiv i musiklivet i 60 år! Det har Lill-Babs, som i förra veckan tog emot SKAP:s hederspris, varit. Och då, som hon själv sa, utan comeback! Det är få förunnat.

 
Foto: Anna Rut Fridholm
Spännvidden mellan våra yngsta och äldsta pristagare och stipendiater vid SKAP:s musikmanifestationer i MalmöGöteborg och Stockholm under september och oktober är stor. Inte bara avseende karriärens längd, utan också avseende genre.
     Vi har delat ut SKAP-stipendier och en rad priser som både uppmärksammar de stora musikskapare de är namngivna efter, som Kai Gullmar och Evert Taube, och mottagarna av dessa utmärkelser. Att intresset är stort vittnar medieuppmärksamheten om. Utdelningarna genererade ett hundratal artiklar och inslag i tidningar och radio landet runt.
     Men höstens musikmanifestationer har satt fokus på musikskaparna också genom sin form. På varje ort har SKAP-medlemmar samlats att fira sina kolleger. Alla har varit med och lyft fram musikskapandets betydelse. För utan oss som gör musiken blir det inte mycket ljud.
     SKAP har i många år uppmärksammat musikskaparna och deras musik med en vårfest i Stockholm. Den har varit bra. När vi nu tar firandet ut i landet märker vi hur fler vill vara med. Hur den lokala kulturen bidrar. Och hur mycket större genomslag vi får när vi firar musiken.
     Därför är det min förhoppning att vi får se ännu fler kompositörer, textförfattare och andra gäster vid nästa års manifestationer. Kanske på fler orter. Alltid med musiken i fokus.

 

 

lördag
aug152015

Om svensk musikexport, jämställdhet och glädjedödare

261 musikskapare som inte är män. Så många har SKAP:s satsning Skapelsen lyft fram under ett år. Per Gudmundson tycker i Svenska Dagbladet idag att det är fel, eftersom Max Martin nyligen fick sin tjugoförsta amerikanska listetta.

Gudmundson drar slutsatsen att någon tycker att Max Martin har fel kön. Trots att ingen hävdat det. Utom Gudmundson, som menar att Max Martin är offer för ett ”förment jämställdhetsperspektiv” på modet.

Jag vet inte om Max Martin tycker att det är fel av SKAP att lyfta fram 261 musikskapare som inte råkar vara han. Men jag är ganska säker på att Max Martin inte tycker att han behöver hjälp av SKAP för att synas. Han syns rätt bra på egen hand. Och han är förebild för många unga killar och tjejer – kanske fler killar – som drömmer om en musikkarriär.

Det är Robyn också. Därför gillar vi att lyfta fram henne med. Hon behöver inte heller SKAP:s hjälp. Men vi gör det ändå, därför att lika många unga killar och tjejer – kanske fler tjejer – har henne som förebild när de drömmer om en musikkarriär.

Skapelsen handlar om att lyfta fram andra musikskapare, musiker och artister än män. De som kanske inte syns i musikhistorien. Men också de som faktiskt syns. Vad Skapelsen inte handlar om är att sänka Max Martin. Vi lägger oss faktiskt, tydligen till skillnad från Gudmundson, inte alls i vilket kön han bekänner sig till.

Shellback och Max Martin prisas av SKAP, 2012. I bakgrunden en inte fullt lika synlig filmmusikkompositör (manlig). Foto: Anna Rut Fridholm.
Idag är jag än mer övertygad om att Skapelsen behövs. Skapelsen lyfter fram musikskapare som vi alla lyssnar på idag, musikskapare från igår som glömts bort och musikskapare som aldrig fick synas – exempelvis för att de stod bakom en artist som råkade vara man.

261 musikskapare. Och av dessa noterar Gudmundson bara Robyn. En av de musikskapare som faktiskt inte behöver SKAP:s hjälp för att synas. Ingen av de andra.  

Kanske för att de inte drar in tillräckligt stora pengar. Gudmundsons ledare handlar om "det svenska musikundret” och om musikexporten. Och han har rätt. Där hittar man inte många kvinnor. Men Skapelsen handlar inte om musikundret. Den handlar om musikhistorien.  

"Förr var glädjedödarna oroade för rocksångarnas höftrörelser. I dag går de direkt på könet. För dem är exportstatistiken antagligen sorglig läsning. Här är det nämligen befogat att använda ordet upphovsmän, med betoning på slutledet” skriver Gudmundson. Och går ensam direkt på könet när vi pratar musikexport.

En glädjedödare för mig kan vara någon som är nöjd med att allt är som det är. Någon som tycker att musik ska skapas av män, eftersom det tydligen redan är så det går till. Någon som inte är nyfiken på hur musiken skulle se ut om fler än män skapar musik. Om fler unga tjejer – och kanske killar – också får ha Robyn som förebild, utan att en ledarskribent förfasas av Skapelsens höftrörelser.
***
PS